Vi kom till final Moss och jag. Här på bilden ovan har vi finalgänget och det är rätt rutinerade förare. Så roligt att det var två svenskar eller fyra var vi, för trots att Mosse tävlar för skottland och Karin för Norge känns de väldigt svenska. Stort Grattis till Jaran med Gin som blev 1:a Kevin och Ross 2:a och Karin och Roy 3:a
Viktoria och Baronen gjorde en super prestation och hamnade 4:a. Själva blev vi 10:a stora lilla Moss börjar visa vad han kan. Bestämde mig strax innan vi åkte ned att Moss skulle få gå istället för Lykke. Hon har inte varit på topp riktigt ett tag och Moss förtjänar att få komma med. Pink har ju varit stabil hela vintern så där fanns inga frågetecken. Djuren var annorlunda i år hemma hos Serge. Förra årets lättsprungna var bytta mot lite tyngre djur. Banan är ju en utmaning i sig då den inte är så stor men nog så tricky. Dessa tunga djur var inte Pinks melodi. Hon bet ut sig efter drivningen då var tålamodet slut. Vilket hände ganska många. Moss däremot bara tuffade på och klarade det hela galant, vi missade lite i delningen som var mer mitt fel. Jag var förvånad att han med så lite rutin gick så stabilt och var med hela vägen utan en enda felsignal. Kändes väldigt roligt att det funkade så bra. Fält 2 var annorlunda djur mycket mer flyktiga men ändå väldigt tricky. Vid korrigering hände inget, hände inget och sedan vek de helt. Där kändes det som att det gällde att vara med hela tiden. Pink gick bra här och fick 75 p medan Moss seglade iväg och blev lite vid så där missade vi en del poäng, men samtidigt tog han in signalen direkt så det sitter där. Efter det gick han fint så 77 p fick vi och kom till final. Häftigt inte alls vad jag räknat med. Finalen var tungt och nu märktes det att han inte har någon rutin. Moss skötte sig och gjorde ett bra jobb men nu märktes det att han var trött, tre dagar med intensiv tävling och att vara iväg tar på dem. Vi hann inte med singlingen vilket gjorde sitt till. Jag är jättenöjd han kommer att bli riktigt bra precis som jag har hoppats på. Super Super nöjd med Moss och även nöjd med Pink hon gick fint andra dagen, det där lilla betet är onödigt men samtidigt måste vi komma ihåg det är unga hundar och det är mycket som händer än. Super helg med bästa Jennie Lindhagen som följde med som coach. Vi som har sportlov har tid att träna, och njuter av härligt vinterväder. Jagger och Gael som är syskon inköpta från Serge tränar tillsammans det känns som det kan bli något bra av dem. Väldigt lika i sina rörelser, öppna och lätta att hålla på med. Känns lovande och roligt framtidslöfte. Föräldrar är Dell x Gary. Gael är den med mer vitt i, Jagger mörk något större.
Det kom ett paket på posten idag. Fina härliga gråa skinn. Så vackra i olika grå nyanser, känns som silke när man drar fingrarna genom dem. Finns för försäljning maila eller ring....
Här står ett gäng och väntar på att Carl ska komma och scanna. När man scannar kollar man hur många lamm varje tacka ska få. Carl använder sig av ett ultraljud som är samma som man kollar hur bebisar mår och att de växer normalt. Han har en mojäng som han sätter på magen och sedan kan han se på en skärm hur många lamm det är. Carl är guld värd, det är så bra att veta hur många lamm som ska föddas. Är man osäker på minsta sätt och har scannat så kan man vara lugn när det har fötts två lamm. Eller inser man att något är fel för det har bara kommit ett lamm och det skulle vara två. Då kan man agera och hjälpa innan det är för sent. Det man gör är att man skriver med spray på tackans rygg hur många lamm det finns i henne. på detta sätt har man svar direkt när de sätter igång och lammar hur många det kommer bli.
Vi har 76 som är dräktiga och det är lite blandat päls och ungtackor vita. Det kommer bli två lamm i snitt så det var ett väldigt bra resultat. När vi kommer hem från Danmark är det kallt. Vi börjar på en 5-6 minus vilket är helt ok. Sedan börjar vi närma oss minus 20 då är det för kallt. Mitt i värsta kylan så börjar det lamma också. Varken jag eller tackorna tycker det är så upplyftande att stå där i kylan med små våta lamm som inte vill suga. De som får två lamm klarar sig bra men har de tre lamm blir det svårare. Man måste se till så att de får i sig mat med en gång annars försvinner sugreflexen när de kyls ner. Många strumpor till lammen och värmelampor gick det åt.
När det väl börjar gå upp i temperatur då fryser vattnet för oss. Nej hur sjutton ska man kunna ge 175 djur vatten från hink!!!! Det blev inget annat än att hundarna fick massor av jobb. Mata tackorna sedan ta ut en grupp så att de kunde få vatten vid huset, för som tur var, var det bara till fårhuset vattnet fruset. In med den och ut med nästa och så fick vi hålla på ett par dygn innan vi fick igång det igen. Känns som det är lite oflyt just nu. Annars lammar det på fint nu. Stora fina lamm som är pigga och kommer upp på benen direkt. Januari blev verkligen en händelserik månad. Det som annars brukar vara en lugn och avslappnad tid. Vi åkte till Peter och Anna i Danmark nyårsdagen. Det är en bra tid då djuren inte behöver så mycket passning utan får de mat så är de så nöjda. Där var det full storm och svinkallt, men har man tänkt träna så gör man det. Vi var på en hed som gav kanon fin träning. Det fanns ingen gräns för vad man kunde hitta på förutom vädret. Dag två så skadar sig Janni, om hon sprungit i full fart eller hoppat över stock och sten hade jag förstått att det var alvarligt men det var bara en liten sidförflyttning. Hon hoppade omkring på tre ben efter det. Ja det får vänta till vi kommer hem det var ju bara en dag till. Tacka Anna och Peter jag fick kanon träning då jag fick hur mycket tid som helst. Väl hemma åker Mikael till en veterinär, det var ingen bra prognos han kom hem med. Ligamenten var antagligen av i handleden och det var bara steloperation som gällde. Då skulle hennes tid som vallhund vara förbi. Sällskaps hund eller skulle vi ta bort henne då hon inte skulle kunna jobba i framtiden. Vad är en vallhund som inte kan jobba? Nu är ju Janni inte så gammal och hon trivs på soffan. Så vi beslutar att operera. Tur var väl det för det var inte rätt diagnos de ställt. Benet var av !!! Tre ben på handryggen var skadade, två helt av och ett tredje var en spricka i. Nu kommer hon bli bra om än att det är en dryg rehab för henne. Men man blir lite rädd över att man ställer en diagnos utan att röntga och kolla så att man har rätt.........Det kunde ju blivit som så att vi bestämt oss för att ta bort henne och det hade ju varit helt fel, ryser när jag tänker på hur nära det var. Tycker inte hon ser ut som hon lider precis...............
God jul alla och ha ett fint avslut av 2015. Det är ju inte så jullikt ute så det känns som det kan kvitta att lägga upp några kort på denna vinter. Vi önskar alla våra valpköpare och kursdeltagare en riktigt God Jul!!!! Denna bild är från förra vinterns snödag..
Lika underbart som det är på sommaren lika skitigt och kladdigt kan det vara på vintern här. Efter denna underbara höst, regnar det konstant nu. Hela gården är bara en stor ler pöl, skitiga hundar fåren vill inte gå ut för allt i världen. Tycker ju att de kan gå ut och lufta sig lite ibland men nej icke. Vi har det så bra här inne i halmen med maten framför näsan, tycks de säga. Visst jag kan förstå dem.
Hundarna springer med glädje omkring i pölarna, jag är inte lika glad när jag ska ta in dem. Det finns mycket positivt också, allt har lugnat ner sig lite här hemma. Det är en skön känsla när djuren är inne, fåren är klippta, baggarna har gjort sitt i de olika grupperna. Carl var här och scannade och vi kommer få rätt många lamm i månadsskiftet januari och februari. Så allt är under kontroll känns det som. Det är några som varit här och parat med Moss, vilket är väldigt roligt att det är så många som tycker om honom och hans sätt att arbeta. Han är så stabil och lätt, så nedärver han det till sin avkomma kommer det att gå att göra mycket med dem. Älskar det där lugnet han har och att det sedan bara är att köra utan några komplikationer. Vi lugnar oss nu lite för att se hur avkommorna blir efter honom, så inga fler parningar nu på ett tag. Man behöver utvärdera, det är inte alltid de nedärver vad de har själva. Små tjejerna och jag skulle ju upp till Elverum och tävla Nordic Nurcery här i november. Och det var en upplevelse. Visste att det kunde vara lite tröga djur och svårdelade. Och det var verkligen så. Lykke gjorde bra vi missade på utgången och tappade en massa poäng i onödan. Hon som aldrig blir vid blev det och gick hela vägen upp till fållan runt och sedan ner igen. Resten gjorde hon kanon. Pink gjorde fint hämt men hennes grupp ville inte alls gå eller rättare sagt fyra gick men inte den femte. Hon kämpade som bara den för att få runt den. När vi sedan kom till fållan höll jag på att ge upp för den skulle bara inte gå in. Då kom jag på att om vi får in de fyra kommer hon kanske gå in, så jag gick helt enkelt runt henne och tog in de fyra och sedan väntade vi men till slut bestämde hon sig, visst jag går in dåååå om ni tjatar så. Gunnar med Kalix var också med, han och frun hade åkt 104 mil enkel resa för att ställa upp. De gjorde en bra runda dag ett men missade i singeln och fick inga poäng där. Det var nog hans goda lycka för de fick tävla dag två. Söndagen såg ut att bli jättefin med sol och kyla så det började bra. Efter åtta ekipage kom det lite snö och sedan kom dimman. Elva ekipage hann att gå sedan fick man avlysa allt ihop. Vilket naturligtvis var lite snopet. Man räknade lördagens resultat. Så vann gjorde Jaran och Gin, två Arne och Greg trea Karin och Roy, bästa svensk var Viktoria och Baronen de kom femma Lykke och jag sexa och Pink 12:a . De fina bilderna har Karin Mattsson tagit. Tack för dem !!!!
|